Efter att ha sett detta satte jag mig ner med deras lärare i tisdags och tittade på flera diagnoser som jag själv tyckte var lämpliga. Jag visade upp AS2, AS3, AG4 och AG5. Läraren tyckte att AG4 och AG5 var för lätta och var mer intresserad av AS2 och AS3. Hon tyckte att båda diagnoserna passade väl för att se hur mycket de kom ihåg av året innan. Därför bestämde vi oss att utföra båda. AS2 var för att se hur bra de kan uppställning eller uträkna subtraktion medan AS3 var att kontrollera deras läsförståelse.
Samma vecka
på torsdag utförde jag diagnosen på eleverna. När jag nämnde att det var en
diagnos var det blandade reaktioner. De flesta var positiva eller neutrala då
de inte visste vad det var för uppgifter. Alla fick starta samtidigt och det
var bara ett väldigt få antal elever som blev klara runt 5-9min. De flesta satt
kvar länge tills jag fick avbryta.
Spridningen
var inte stor mellan eleverna och de flesta hade svårt med talen i slutet på båda
diagnoserna. Bara ett fåtal elever klarade diagnosen väldigt bra och ett fåtal
klarade den inte alls. De flesta låg på samma nivå och man kunde tydligt se att
addition var enklare än subtraktion för de.
AS3s
svåraste uppgifter var 6 och 7. Många elever hade valt att hoppa över de helt
medan andra inte hann med. Tiden då alla fick lämna in var efter 15min.
AS2s
svåraste uppgifter var 4 och 5. Där har alla elever försökt och man kunde se på
resultatet att de flesta som klarat av uppgifterna är de som förstått
uppställning eller kunnat räkna ut på annat sätt. Det fanns några elever som
inte förstått subtraktionen alls och haft fel uträkning. Denna diagnos tog
10min.
Många
elever hade glömt sätta enhet och många skrev ingen uträkning då de inte kunnat
förklara hur de tänkt, fastän jag hade tydligt påmint de om det innan diagnosen
börjat. Efter att jag hade utfört båda diagnoserna berättade jag syftet med
det.
Jag
tyckte dock att själva diagnosen gick bra. De räknade tyst och när de var klara
satt de med sin tystläsningsbok. Hade jag utfört diagnoserna igen hade jag
gjort det på samma sätt. Själva resultatet var intressant för mig och för
läraren. Dock hade det även överraskat henne då hon hade förväntat sig bättre
resultat av klassen. Många i klassen verkar ha glömt hur man växlar (bryter
ner) i uppställningen. Resultatet kan även ha påverkats att eleverna blev stressade av tiden och tanken på att det var ett prov.
Jag ska
även vid ett annat tillfälle av min VFU gå genom de uppgifter som de flesta elever
har haft problem med. Vilket jag ser som en positiv utmaning för att kunna
förklara på ett sätt som de förstår.
Hej Elisabeth!
SvaraRaderaDu är inte ensam om att skriva att VFU blev förvånad av resultatet. Vad var det som läraren förvånades av? Hade läraren en annan bild av vad eleverna visade? Varför? Hur tar läraren reda på vad eleverna kan? Ja, här kom det en hel del frågor som jag undrar över och skulle vara intressant att få reda på. Du uppmärksammade att eleverna hade svårt med växling, var det glömska? Jag funderar hur läraren har undervisat om positionssystemet och växling. HAr det betydelse hur man undervisar om det? Något du gärna får fundera på.
Nu ska det bli spännande att läsa din microlektion.
Hälsningar
Christina Skodras