Varje elev är olik en annan, men det som alla elever har gemensamt är att de är framtiden. Varje lärare har sitt sätt att lära ut och undervisa, men det som alla lärare har gemensamt är att det är de som utbildar eleverna. Tillsammans skapar vi framtiden!

Detta bär jag med mig till delkurs 2 efter att ha läst mina tidigare inlägg i bloggen

 Efter att ha läst mina tidigare blogginlägg kommer jag att bära med mig min utveckling att bli mer självständig lärare och ta större ansvar med eleverna. Våga säga till och få de att lyssna. Den första veckan på min VFU var väldigt spänd då jag inte visste hur jag skulle gå till väga med eleverna och vilken ställning jag har i klassrummet. Min handledare visade dock hur man ska behandla eleverna. Jag har lärt mig mycket på dessa 3 veckor och fått se in hur en lärares vardag ser ut. Att under ett samtal med en grupp är det viktigt att låta alla säga sin åsikt och kunna styra samtalet på rätt spår.

En annan sak jag kommer bära med mig till nästa delkurs är att planering är ett viktigt redskap på hur lyckad en lektion kan bli. Att planera en uppgift tar tid och det gäller att kunna väcka elevernas intresse. Det är viktigt att vara förberedd.

Genom kommunikation med eleverna kan man komma de närmare och veta mer om hur de är och se hur olik varje elev är. Första veckan vågade eleverna knappt prata med mig, men genom mycket kommunikation på rasten och lektionen har de vant sig vid mig och de flesta eleverna var ledsna på min sista dag. De har även sagt att de ser fram emot min andra delkurs då jag kommer tillbaks till dem. Jag har även insett hur stor skillnad det gör varierande på hur nära man kommer till eleverna. Hur viktigt det är att inte trampa över linjen som skiljer en lärare med en vanlig vuxen kompis. Att kunna balensera dessa två viktiga aspekter kräver mer erfarenhet.

Det sista som jag kommer bära med mig är idéer och tankar på hur man ska få eleverna att tänka efter till exempel då de har läst en text. Kunna väcka deras inre tankar och hur man ska få ett samtal att fortsätta då den tystnat.

Jag är väldigt nöjd med min VFU och tycker den har varit väldigt lärorik. Väntar spänt på nästa tillfälle att utföra nya uppgifter och få ha lektioner med eleverna igen.

Eleverna måste tycka att lära sig är kul för att kunna få in kunskapen och det är lärarens jobb att få eleverna intresserade. Detta kan ske på olika sätt, och ritningar och lek är ett bra verktyg för att nå detta mål.

Så här ser klassrummet ut.

Kommunikation med elever och lärare

Lärare kommunicerar med eleverna tydligt. Eleverna visar respekt och lyder vid de flesta tillfällen. Läraren brukar stå upp när hon pratar eller gå runt vid katedern för att få alla elevers uppmärksamhet. När eleverna vägrar bli tysta kan läraren höja rösten lite för att bli hörd, säga att de får sluta senare eller att den eleven går sist ut. Vid vissa fall får man prata med eleven efteråt.

När det kommer vikarie är det svårare för eleverna att koncentrera sig och det blir högre stämning i klassrummet. Detta kan bero på att eleverna känner sig osäkra och inte vana vid den nya personen. Jag upplever att min sista vecka i klassrummet är mer öppen och inbjudande än den första veckan. Jag har lättare att kommunicera med eleverna, få de att lyssna på mig och de vågar fråga efter mig vid behov av hjälp.

Elevernas kommunikation med varandra är alltid trevlig och positiv. Jag har inte märkt av negativa samtal. De leker och är väldigt bra på att låta alla vara med. Klassen har även ett system då alla elever får en ”hemlig kompis” som man ska vara extra snäll under en vecka, vilket är ett bra sätt att stärka banden. Klassföreståndaren har även ”medhjälpare”, vilket är 2 elever som väljs ut varje vecka för att hjälpa läraren att städa vid dagens slut.

Lärarnas konversationer med varandra är trevlig. De brukar berätta vad de har gjort med sina elever eller berätta om någon händelse på deras fritid. Ibland bjuds det även på kakor, frukt och andra sötsaker.

Kommunikationen kan även bero på eleven då vissa elever är lättare att handskas med än andra. Positiv stämning och attityd är viktigt för båda parterna.  

Skolmiljön

Själva skolan är inte så stor. Eleverna har en innergård med utrymme för lek och spel för eleverna på rasten. Det är rent och finns många toaletter. Bamban är en egen byggnad och även idrottsalen och slöjden. Skolan har ett fint bibliotek som tidigare är nämnt i ett inlägg. Klassrummets möblering består av att det finns 5 grupper av 4 bänkar. Detta då det behövs för att de ska kunna hantera mikrofonerna lättare. Mikrofonerna behövs för en elev med nedsatt hörsel. Möbleringen är bra dock kan det bli lite stökigt bland borden, vilket läraren löser genom att byta plats på eleverna. Ljudnivån kan variera från tid på dagen och vilken dag på veckan det är. Ibland blir det högljudd men mesta dels är det lugnt. På skolgården finns det alltid lärare som rastvaktar eleverna från konflikter. Detta skapar trygghet hos de yngre eleverna. Äldre elever fungerar bra tillsammans med de yngre.

Skrivuppgift: Så här skulle jag förändra om jag skulle göra uppgiften igen

Jag tyckte att denna uppgift blev bättre hanterat än textsamtalet. Vid textsamtalet hade läraren suttit bredvid och sett på och hjälp lite att få tyst på eleverna när de började tappa koncentrationen. Denna gång satt jag själv och talade med eleverna. Jag kände mig mer säker och kunde allas namn, därför kunde jag lätt säga till alla som började prata och kunde få lättare kontroll över dem. Eleverna förstod instruktionerna väl. Jag är nöjd med min insats till uppgiften och klassföreståndaren hade inga anmärkningar heller.

Skrivuppgift planering och genomförande

Den andra uppgiften jag genomförde var en skrivuppgift. Den var kopplad till kapitlet jag hade läst innan och haft textsamtal om. Eleverna skulle skriva ett brev där de intar huvudkaraktärens roll och skriva ett brev hem, då texten handlade om en flicka som hade blivit kidnappat och bortförd av vikingarna. Jag skrev instruktionerna på ett papper som jag sedan kopierade upp och delade ut. Dock berättade jag instruktionerna noggrant inför först halva klassen, som denna gång var blandad. Frågade efteråt om det var någon som inte uppfattade uppgiften och sedan lät en av eleverna i gruppen att återberätta mina instruktioner. Därefter fick de instruktionspappret och kunde sätta igång. Sedan tog jag den andra gruppen och hanterade på samma sätt. Detta gjorde jag för att alla elever ska kunna höra mig bättre utan att bli störda av andra och även kunna fråga i lugn och ro om de inte uppfattat mina instruktioner.

Mina instruktioner vad att skriva ett brev. De fick flödesskriva och använda sin fantasi, dock hade jag skrivit upp 5 början på hur en mening kan vara för att underlätta skrivningen för de som hade svårt att komma igång. De skulle även tänka på att använda stor bokstav, sätta ut punkt, frågetecken och utropstecken. Detta då jag hade uppmärksammat att de höll på att lära sig från tidigare lektioner. Jag förväntade mig minst en halv sida av de och fick varierande resultat.

Eleverna ska få positiv respons på deras fantasi och arbete. Några kommer få en liten kommentar vid slutet på att sätta mer punkter och använda stor bokstav.