Slutet av VFU 1

Efter mikroundervisningen fick jag en egen lektion då jag hade lite mer än halva klassen. Det var alla som hade fel på flera uppgifter från diagnosen. Resterande fick gå in till grupprummet och fortsätta arbeta med sina matte böcker. Jag gick genom på tavlan talen och skrev upp både subtraktionsalgoritm och skriftlig huvudräkning. Jag frågade ut klassen och en efter en fick de svara nästa steg i tänkandet som jag skulle skriva upp på tavlan. Alla hade sagt något. Till slut var alla säkra och kunde förklara väldigt tydligt sitt tänkande och korrekt beskriva steg för steg hur man ska lösa uppgifterna. Efter den genomgången var jag väldigt nöjd med min insats och visste att de mindes något från diagnoserna och mikroundervisningen. Även läraren var positiv efter lektionen.

Det var slutet av denna VFU och nästa kommer om ett halvår. Jag har tyckt det var väldigt lärorikt och intressant. Jag ångrar inte mitt val av utbildning och trivs bra. Det krävs både tålamod och tid, dock är elevernas härliga energi något som man glädjs åt varje dag. Ser fram emot att få komma tillbaks till min härliga klass med nya uppgifter!

Vad var det viktigaste du lärde dig av denna uppgift när det gäller

- Elevernas matematiska tänkande /matematiska förståelse?

Det jag har lärt mig med hjälp av denna uppgift är att elever tänker på olika sätt och har olika strategier för att komma fram till svaret. Att det är viktigt att följa upp detta tankesätt och ändra det i tid ifall man märker att eleven tänker fel. Hur viktigt det är att ha genomgångar och förklara tydligt det man försöker undervisa.

- Din egen insats som matematiklärare?

 

Det viktigaste om min egen insats var att ha tålamod och låta eleverna få tänka och förklara det de vill. Det tog mer tid att förklara för eleverna än vad jag hade förväntat mig. Ha en bra planering och vara förbered på att eleverna inte kan allt man förväntar sig de ska kunna, eller att de har en djup förståelse och förstår allting väl och behöver stimuleras med svårare uppgifter.

Här är exempel på elevernas lösningar på mina egna uppgifter. Man kan tydligt se att subtraktionsalgoritmen är svårare att utföra än addition. En elev hade räknat på fingrarna och gjort huvudräkning och räknat ner till svaret. När eleven sedan försökte utföra en uppgift med algoritm gick det sämre. Väldigt många elever gjorde samma misstag att de tog talet uppe minus talet under de och inte tänkt vidare på att talet är för litet för att kunna subtraheras.

Välj ut någon eller några situationer från mikroundervisningen som visar hur eleverna tänkt om ett visst innehåll och hur/vad ni gjort för att försöka hjälpa dem till bättre förståelse

Efter att ha kollat genom resultatet bestämde jag mig för att välja ut 6st elever för en mikroundervisning. Jag grupperade de 2 och 2 och hade därför 3 tillfällen. Varje grupp skulle få 30min. Inför mikroundervisningen läste jag genom mina gamla antekningar och planerade ihop det jag skulle fråga efter och hur jag skulle förbättra deras förståelse. De flesta eleverna hade samma fel och deras svaghet var subtraktion och algoritm. Jag utgick från de subtraktionsstrategier som jag hade läst om i Aritmetik boken samt utifrån elevernas misstag och hittade på egna tal som de 6 eleverna fick räkna och sedan diskutera om. 3 av talen var vanliga huvudräkningstal medan 2 var lästal.

Jag har lagt märke till att eleverna använder sig av strategier; ta bort, komplettera och jämföra. Jag ville utveckla det hos flera och visa flera sätt att tänka på.

Min första mikroundervisning blev ganska bra. Jag lät båda eleverna räkna ut uppgifterna och sedan frågade jag var och en hur de hade tänkt. Därefter gick jag tillsammans genom uppgifterna med de och lät de själva försöka tänka med hjälp av min ledning. Efter undervisningen hade vi gått genom noggrant uppgifterna och jag hade förklarat tydligt hur uppställningen ska räknas samt positionssystemets roll och växlandet man gör för att bryta ner talet bredvid.

Andra mikroundervisningen var lättare då båda hade bra förståelse för subtraktionen utan behövde bara minnas uppställningen och hur man växlar.

Den sista undervisningen var mer en utmaning då båda inte förstod subtraktionsalgoritm eller varför man ska växla/bryta ner när man ska räkna. Där fick vi sitta tillsammans och ha en lång genomgång. Dock förstod båda bättre läsuppgifterna.      

Jag fick ställa följdfrågor och om de förstod ofta och till slut verkade det som alla var nöjda. Jag berättade hur det hade gått till deras lärare och även hon kommer ta upp mer om algoritm efter mig. Jag tyckte att mikroundervisningen var en utmaning men med lyckat resultat och bra erfarenhet.

Ange vilken diagnos ni valt och hur genomförandet gick samt beskriv klassens resultat

Efter att ha sett detta satte jag mig ner med deras lärare i tisdags och tittade på flera diagnoser som jag själv tyckte var lämpliga. Jag visade upp AS2, AS3, AG4 och AG5. Läraren tyckte att AG4 och AG5 var för lätta och var mer intresserad av AS2 och AS3. Hon tyckte att båda diagnoserna passade väl för att se hur mycket de kom ihåg av året innan. Därför bestämde vi oss att utföra båda. AS2 var för att se hur bra de kan uppställning eller uträkna subtraktion medan AS3 var att kontrollera deras läsförståelse.   

Samma vecka på torsdag utförde jag diagnosen på eleverna. När jag nämnde att det var en diagnos var det blandade reaktioner. De flesta var positiva eller neutrala då de inte visste vad det var för uppgifter. Alla fick starta samtidigt och det var bara ett väldigt få antal elever som blev klara runt 5-9min. De flesta satt kvar länge tills jag fick avbryta.

Spridningen var inte stor mellan eleverna och de flesta hade svårt med talen i slutet på båda diagnoserna. Bara ett fåtal elever klarade diagnosen väldigt bra och ett fåtal klarade den inte alls. De flesta låg på samma nivå och man kunde tydligt se att addition var enklare än subtraktion för de.

AS3s svåraste uppgifter var 6 och 7. Många elever hade valt att hoppa över de helt medan andra inte hann med. Tiden då alla fick lämna in var efter 15min.

AS2s svåraste uppgifter var 4 och 5. Där har alla elever försökt och man kunde se på resultatet att de flesta som klarat av uppgifterna är de som förstått uppställning eller kunnat räkna ut på annat sätt. Det fanns några elever som inte förstått subtraktionen alls och haft fel uträkning. Denna diagnos tog 10min.

Många elever hade glömt sätta enhet och många skrev ingen uträkning då de inte kunnat förklara hur de tänkt, fastän jag hade tydligt påmint de om det innan diagnosen börjat. Efter att jag hade utfört båda diagnoserna berättade jag syftet med det.

Jag tyckte dock att själva diagnosen gick bra. De räknade tyst och när de var klara satt de med sin tystläsningsbok. Hade jag utfört diagnoserna igen hade jag gjort det på samma sätt. Själva resultatet var intressant för mig och för läraren. Dock hade det även överraskat henne då hon hade förväntat sig bättre resultat av klassen. Många i klassen verkar ha glömt hur man växlar (bryter ner) i uppställningen. Resultatet kan även ha påverkats att eleverna blev stressade av tiden och tanken på att det var ett prov.

Jag ska även vid ett annat tillfälle av min VFU gå genom de uppgifter som de flesta elever har haft problem med. Vilket jag ser som en positiv utmaning för att kunna förklara på ett sätt som de förstår.

Beskriv kortfattat klassens matematikundervisning

När jag kom dit hade eleverna precis börjat med aritmetik och skulle träna på uppställning. Detta hade de räknat mycket i 3an och nu skulle de fortsätta. Då de redan har haft en kort genomgång innan jag kom började eleverna arbeta med sina böcker direkt vid lektionens start. Jag kunde gå runt och se att flera förstod uppställning och använde det flitigt medan andra var osäkra och valde att räkna talen för sig, till exempel 23 + 56 = 20 + 50 + 2 + 6.

Elever som hade jobbigt med matte fick alltid sätta sig i det mindre grupprummet med läraren och arbeta ostört, medan en elev assistent gick runt i klassrummet. Jag gick runt och frågade lite hur de tänkte när de räknade och jag märkte att elever som hade lätt att förstå var långt framme i boken, kunde förklara ganska bra vad de räknade och utförde uppställning korrekt. Medan andra elever som var mer svaga i matten kunde inte förklara hur de hade räknat och hade problem med uppställning också.

Mattelektionerna var mesta dels lugna och eleverna försökte räkna ur boken så mycket som möjligt. De frågade varandra flera gånger på vilken uppgift de var och på detta sätt blev de koncentrerade och engagerade. De var inte blyga för att fråga om hjälp vilket jag tyckte var positivt. Hade jag varit deras matte lärare hade jag haft mer genomgångar på tavlan och låtit eleverna komma fram och skriva uträkningen, då jag märkt att många elever tyckte om att gå fram. Att ha klassen uppdelat i 2 grupper där de mer svaga stannar med mig och vi går genom noggrant svåra tal, och resten kan fortsätta arbeta i sina böcker. Elever som tycker det är lätt kan få svårare tal eller matteklurigheter. Detta sätt är hur klassföreståndaren har det planerat vilket jag tycker är bra.

                                                  

Reflektioner efter praxisseminarier

Efter praxisseminariet var det positiv känsla. Dels för att jag har blivit klar med första delen av VFUn och dels för att det var väldigt intressant att lyssna på hur någon annan har haft det. Det var bara en till elev på mitt praxisseminarie och hon hade varit på en mer stökig skola med sämre miljö, där det förekom våld och fanns andra svårigheter med undervisningen. Det fick mig att inse att min skola har det väldigt bra och att det finns elever med mer svårigheter än läsning och förståelse, som till exempel dåliga familjeförhållanden eller svårt att förstå undervisningen då man inte kan svenska bra.

Det fanns även gemenskaper mellan skolorna och det hur undervisningen var planerad och lärarnas insatser. Jag tyckte det var bra att få en inblick i en annan skola på detta sätt då jag inte kunnat få många idéer eller åsikter under min VFU. Efter allting tycker jag även positivt om bloggandet. Det har varit stressigt men i slutändan är det roligt att se tillbaka på det man har gjort och känslor/tankar som skapats. Ser fram emot att få komma tillbaka till min klass igen och utföra nya uppgifter och lektioner med dem.